Rasstandard

Grosser Schweizer Sennenhund

Är den mest storvuxna av sennenvarianterna, är en ganska livlig och aktiv hund. Den skall ha ett vaket, modigt och pålitligt temperament. En trogen kamrat som bäst kommer till sin rätt när den får arbeta. 1973 startade uppfödningen av Grosser Schweizer Sennenhund i Sverige med de hundar som året innan hade importerats hit.

Mankhöjd, hanhund: 65-72 cm, tik: 60-68 cm.
Grundfärg: svart med lysande rödbruna och vita tecken.
Huvudet kraftigt med bred och flat hjässa.
Rak och bred nosrygg.
Ögonen hasselnöts- till kastanjebruna.
Öronen medelstora, tämligen högt ansatta och trekantiga.
Bettet: saxbett.
Medellång, kraftig och plan rygg.
Kraftiga muskulösa extremiteter.
Svansen medellång, tämligen grov, i vila bärs den hängande.
Pälsen kan vara slät eller korthårig med tät underull.

Rasstandard
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1994-09-07 e.ä.
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Schweiz
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Ursprungligen vakt- och draghund, numera även sällskaps-, skydds- och familjehund.
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 3. Utan arbetsprov
BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Föregångare till grosser schweizer sennenhund är de ofta kallade slaktar- eller boskapshundar, som tidigare fanns vitt spridda i Mellaneuropa. Det var starka, trefärgade. ibland även svartbruna eller gula hundar, som slaktare, kreaturshandlare, hantverkare och bönder avlade fram och gärna höll som skydd eller som vall- och draghundar. Med anledning av den schweiziska kennelklubbens (SKG) 25-årsjubileum år 1908, hölls en utställning i Langenthal.
Där visades för första gången två sådana hundar som "korthårig berner sennenhund" inför professor Alben Heim. Denne store beskyddare av schweiziska sennenhundar igenkände i dessa den gamla sennenhunden eller slaktarhunden, som var på väg att försvinna. Den godkändes av SKG som egen ras och infördes i schweiziska stamboken, band 12, år 1909 under rasnamnet "Grosser Schweizer Sennenhund". I kantonen Bern påträffades ytterligare exemplar, vilka motsvarade Heims' rasbeskrivning och därför tillfördes aveln.
År 1912 grundades Grosser Schweizer Sennenhundklubb, som alltsedan dess ansvarat för rasen. Under många år förblev avelsbasen smal då det var särskilt svårt att finna lämpliga tikar. Först år 1933 kunde fler än 50 hundar årligen registreras. Den 5 februari 1939 publicerade FCI den första standarden. Rasens erkännande och det ökade antalet individer ledde till att den fick sitt genombrott under andra världskriget och visade sig som en förnöjsam och tillförlitlig draghund i den schweiziska armén.
År 1945 registrerades för första gången över 100 valpar och rasen omfattade ca 350-400 hundar totalt. Numera bedrivs avel även i andra länder och grosser schweizer sennenhunds lugna och harmoniska väsen gör den uppskattad som familjehund.


HELHETSINTRYCK: Helhetsintrycket skall vara en trefärgad hund, kraftigt byggd, muskulös och med kraftig benstomme. Trots sin storlek och tyngd skall den vara uthållig och rörlig.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
Kroppslängd - mankhöjd =10:9
Bröstdjup - mankhöjd =1:2
Skallens längd - nosryggens längd =1:1
Skallens bredd - nospartiets bredd = 2:1
UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Grosser schweizer sennenhund skall ha gott självförtroende. Den skall vara uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall även vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker mot främlingar samt ha ett jämnt temperament.
HUVUD: Huvudet skall vara kraftigt och i harmoni med kroppen, dock inte tungt. Hanhundens huvud skall vara kraftigare än tikens.
SKALLPARTI: Skallen skall vara flat och bred. Mittfåran, som börjar vid stopet avsmalnar uppåt.
STOP: Stopet skall vara svagt markerat.
ANSIKTE:
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, mer långt än djupt. Varken uppifrån eller från sidan får det vara spetsigt. Nosryggen skall vara rak utan mittfåra.
Läppar: Läpparna skall vara svagt markerade, åtliggande och svarta till färgen.
Käkar/tänder: Saxbett. Bettet skall vara fullständigt och kraftigt. Avsaknad av en P1 eller en P2 tolereras. Avsaknad av M3 lämnas utan avseende.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, varken djupliggande eller framträdande, hasselnötsbruna till kastanjebruna med vaket och vänligt uttryck. Ögonlocken skall vara tätt åtliggande.

Öron: Öronen skall vara medelstora, trekantiga och tämligen högt ansatta.
I vila hänger de slätt an mot huvudet. När hunden är vaksam, riktas de framåt. Både ut- och insida skall vara hårbeklädd.
HALS:
Halsen skall vara kraftig och muskulös, nästan grov, utan löst halsskinn.
KROPP:
Rygg: Ryggen skall vara tämligen lång, kraftig och rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara brett och mycket muskulöst.
Kors: Korset skall vara långt, brett och mjukt avrundat.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och nå ner till armbågen. Sedd i genomskärning skall bröstkorgen vara rund - oval, varken fat eller tunnformig. Förbröstet skall vara välutvecklat och påfallande brett.
Underlinje: Buk och flanker skall vara något uppdragna.
Svans: Svansen skall vara tämligen tung och nå till hasen. I vila bärs den hängande. När hunden är uppmärksam och i rörelse bärs svansen i rygghöjd eller något över densamma men aldrig ringlad över ryggen.
EXTREMITETER
FRAMSTÄLL: Helhetsintryck: Frambenen skall vara snarast bredställda, framifrån sett raka och parallella.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara långa, kraftiga, snedställda, åtliggande och muskulösa och bilda en inte alltför trubbig vinkel mot överarmen.
Underarm: Underarmen skall vara rak och ha kraftig benstomme.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara fast, framifrån sett rak, från sidan nästan lodrät.
Tassar: Tassarna skall vara raka, slutna med väl välvda tår och kraftiga klor.
BAKSTÄLL
Helhetsintryck: Sedda bakifrån skall bakbenen vara rak a och inte för tätt placerade.
Mellanfot och tass varken inåt- eller utåtvridna.
Sporrar måste avlägsnas.
Lår: Låren skall vara ganska långa och från sidan sett bilda en tydlig vinkel mot det relativt långa underbenet. Låren skall vara breda, kraftiga och mycket muskulösa.
Has: Hasorna skall vara kraftiga och väl vinklade.
Tassar: Som framtassar.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara vägvinnande och regelbundna i alla gångarter med god steglängd och bra påskjut från bakbenen.
I trav skall rörelserna vara parallella sedda både fram- och bakifrån.

PÄLS:
Pälshår: Pälsen skall ha medellångt täckhår och tjock, helst mörkgrå till svartfärgad, underull. Kort täckhår är tillåtet förutsatt att underull finns.
Färg: Svart grundfärg med varmt roströda täcken och vita symmetriska tecken. Det roströda uppträder mellan det svarta och de vita tecknen på kinderna, över ögonen, på öronens insidor, på ömse sidor om bröstet, på alla fyra benen och på undersidan av svansen.

Vita tecken skall finnas på huvud (bläs), nos, strupe, bröst (genomgående) tassar och svansspets. Mellan bläsen och de roströda tecknen över ögonen skall det finnas kvar en strimma svan. Vit nackfläck eller halsring är tolereras

Mankhöjd: Hanhund 65-72 cm. Tik 60-68 cm.
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Stora avvikelser i proportioner och storlek
- Felaktig kroppsbyggnad
- Avsaknad av könsprägel
- För klen eller för grov benstomme
- Otillräcklig muskulatur
- För tungt eller för lätt huvud
- Hängande läppar
- För högt, djupt eller långt bakåt ansatta öron
- Tångbett, över- eller underbett
- Fler tänder än P1 eller P2 saknas
- Entropion, ektropion
- Ljusa ögon
- Svankrygg
- Dåligt buren svans
- Dåligt vinklade fram- eller bakben
- Spretiga tår
- Gulbrun eller ljusgrå underull, som lyser igenom
- Teckenfel:
- Avsaknad av huvudtecken
- För bred bläs
- Vita nostecken, som tydligt utbreder sig förbi läppvinklarna
- Vita strumpor som når högre ä mellanhandens- mellanfotens vinkel
- Påfallande osymmetriska tecken
- Orena färger

DISKVALIFICERANDE FEL
- Avsaknad av trefärgighet
- Mantel av annan färg än svart
- Blå ögon
- Kort hår utan underull
- Långt hår
- Svåra lynnesfel (utpräglad aggressivitet eller ängslighet).
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.